Idag berättade jag för Margareta på Arkivet om jobbet, hon tyckte det var jättekul! Fast samtidigt tyckte hon det nog var synd, för nu måste de hitta någon annan som kan sköta arkivet, om inte jag kan få allt att gå ihop. Har ivf mailat chefen för Kirby-jobbet nu, och skrivit att jag måste vara kvar till den 8/10 på Arkivet. Margareta skall resa bort, och då är det ju bra om jag kan va kvar tills dess åtminstone o ta hand om allt. Och så tog jag även upp det med Sthlm. O frågade om jag kunde dra ut med Kami på demos istället nere i Götet. Får väl se vad han svarar. *hoppas*

Sitter här o dricker en kopp kaffe o e nojig. Har dock mått lite bättre idag än vad jag gjort de senaste dagarna. Måndag o tisdag har varit riktigt hemska. Skaplig depression! Bara gått runt o sett allmänt hängig ut. Fick ju höra en tragisk sak i söndags kväll också. En vän till mina föräldrar hade gått bort. =(  Var även en av mina goda vänners mamma. Usch, så tragiskt... Hon blev inte gammal! R.I.P!!
Det är sjukt vad orättvist livet är ibland. Från att vara helt frisk och sedan helt plötsligt bara dö. Man ska ta vara på varje dag man får med sina nära & kära. O aldrig ta någonting för givet. Allt kan vända så fort.
Jag har väldigt svårt för döden. Det är ju egentligen helt naturligt. Men har så svårt för när folk runt i kring mig försvinner för gott. =(  Har förlorat farmor, farfar, mormor o morfar. Och familjens älskade katt Linus. Kan än idag börja stortjuta när jag tänker på dem. *sakna*
Det är orättvist...jag är 23, snart 24 år och har ingen av mina mor- & farföräldrar kvar. Men min karl som är 32 år gammal har alla kvar utom sin morfar. Inte för jag vill att han ska förlora dem han har kvar, absolut inte! Men det är konstigt ändå på någe vis. Min morfar var den sista jag hade kvar och han gick bort när jag gick i 3:an på gymnasiet. Och det är ju över 5 år sedan. =(
Näe, nu byter jag ämne här. Blir deprimerad igen!

Fick svar av chefen här nu! Och det var helt okej att jag åker till Götet! =D Wiiihuu! Känns mycket bättre! Så skall ta o ringa Kami o se om jag får haka på honom! Och det var inga problem att jag började senare heller! Så nu känns det som jag kan pusta ut rejält. Nu är bara den stora oron: "klarar jag kravet???". Well, det återstår att se! Jag har gjort det förr, och borde kunna göra det igen! Och går det inte bra, så får jag väl känna mig dum o kass resten av mitt liv. Men då hittar jag väl något annat så småningom! Får ju komma tillbaka till Arkivet iaf!

Well, nu när jag mår lite bättre så kan jag ju kanske ta tag i lite vettiga saker som behöver göras här hemma!!
Later!